Colosseums arkitektur
Colosseum är 52 meter högt.
Den kortare axeln är 156 meter.
Den längsta axeln är 188 meter.
Arenan har en yta på 3 357 kvadratmeter.
Colosseums särdrag
Byggnaden är utvändigt uppdelad i fyra våningar, vilket invändigt motsvarar fem sektorer med sittplatser som utgör läktaren. Den bärande konstruktionen består av pelare av travertinblock, som i den första raden varvas med murverk av tuffblock och i de övre raderna med radiella murpartier av tegel. Takvalven är gjorda av tuffbetong i gula och orangea nyanser, där den första är från den flaviska tiden och den andra från den severianska. Golvet i den första raden bestod av travertinplattor, med undantag för korridoren intill arenan, som var avsedd för senatorerna och därför var klädd med marmor. I de övre våningarna bestod golvet av opus spicatum, utfört med tegelstenar anordnade i fiskbensmönster. Travertin användes även vid beklädnaden av trappor och trappavsatser samt i de synliga avloppskanalerna. Välvingarna och murverken av tegel och tuff var belagda med vit puts; väggarnas nedre del var däremot röd. Alla gångar avsedda för kejsaren, senaten och de högsta religiösa myndigheterna var belagda med marmor.
Flaviska amfiteaterns uppbyggnad
Amfiteatern reser sig på en låg sockel av travertinblock som bildar två trappsteg. De tre första ordningarna består av 80 bågar som vilar på kvadratiska pelare, med utskjutande halvkolonner krönta av kapitäler i dorisk stil i den första ordningen, jonisk i den andra och korintisk i den tredje. Den fjärde och sista raden består av en massiv vägg där korintiska lister varvas med stora fyrkantiga fönster. Man kan fortfarande se konsolerna i travertin på vilka basen av de träbjälkar som bar upp taket (velarium) vilade; i den utskjutande kornischen finns hål för införandet av bjälkarna, ett för varje konsol nedanför.
En djupare inblick i Colosseums arkitektur
Åskådarplatsen var uppdelad, räknat från botten, i en första sektion (podium) bestående av fyra breda marmorplattformar på vilka senatorernas flyttbara stolar stod; en andra sektion, maenianum primum, bestod av åtta marmortrappsteg; maenianum secundum, den rymligaste sektorn, var uppdelad i imum och summum och var reserverad för riddarorden; maenianum summum in ligneis befann sig i den högsta delen, precis under velarium, och bestod av elva trappsteg i trä under en kolonnad. Elliptiska korridorer, kallade praecinctiones, avskilde de olika läktarsektorerna: den praecinctio som skilde den nedre delen av den andra menianen från den övre bildade en hög fasad uppdelad i portar, vomitoria (utgångskorridorer för folkmassan) och nischer.
Hur många människor rymde Colosseum i Rom?
Man har beräknat att amfiteatern kunde rymma cirka 55 000 åskådare, varav 50 000 sittande och 5 000 stående på den översta delen. Runt arenan löpte en galleri, av vilken endast bakväggen med 24 nischer bevarats, och som var förbunden med spelplanen via dörrar som användes av servicepersonalen. En liten del av tjänstegången återuppbyggdes under 1800-talet längs den södra sidan för att framhäva den kejserliga kryptoportiken, som på denna punkt nådde den läktare som just var avsedd för kejsaren.
Inträdet till amfiteatern var gratis men reglerades enligt ett exakt hierarkiskt system: de bästa platserna runt arenan var reserverade för senatorerna, medan de sämsta, som låg högre upp, var längre bort och hade sämre sikt, var reserverade för plebejerna och befann sig i maenianum summum in ligneis.
Ingångarna var numrerade: vissa nummer syns fortfarande på toppen av bågarna i den yttre ringen längs den norra sidan, som har bevarats intakt. På toppen av de inre bågarna fanns andra anvisningar målade som gjorde det möjligt för åskådarna att enkelt ta sig till sina tilldelade platser: samma anvisningar fanns även på det personliga kort som varje medborgare hade. Endast ingångarna vid ändarna av den långa och den korta axeln var inte numrerade, eftersom de var reserverade för myndigheterna och gladiatorerna.
I Colosseum ägde, förutom gladiatorstriderna (munera) och jaktföreställningarna (venationes), även avrättningar av dödsdömda (noxii) rum, vilka för romarna hade ett stort uppfostringsvärde eftersom de fungerade som en påminnelse om att uppföra sig på ett socialt korrekt sätt. De offentliga avrättningarna blev vanligare under det sena kejsardömet, då vissa avrättningsmetoder som galgen och korsfästelsen försvann, medan bränning på bål och halshuggning fortfarande användes.
Gladiatorernas källare
Den yta där föreställningarna ägde rum, arenan, dolde helt de underjordiska utrymmena för åskådarnas blickar, där all verksamhet i samband med förberedelserna inför spelen ägde rum. Arenan var täckt av sand (därav namnet “arena”), vilket både tjänade till att förhindra halkolyckor och till att absorbera det stora blodflödet från slakten av stora djur. Colosseums underjordiska utrymmen var i bruk från år 80 e.Kr. till år 508 e.Kr., då de fylldes helt med jord. De murverk som idag är synliga är resultatet av en rad strukturella förändringar, som inte alltid är lätta att förstå, och som beror både på restaureringsarbeten och scenografiska förändringar. I källarutrymmena fanns 80 hissar som användes för att möjliggöra förbindelsen med arenans plan och för att snabbt kunna föra upp människor, djur, scenografi och material som behövdes för att genomföra spelningarna. Höjdskillnaden mellan källarens golv och den första läktarraden var 6 meter. Det elliptiska utrymmet i källarvåningen är uppdelat i fyra symmetriska sektorer som avgränsas av två huvudkorridorer placerade längs huvudaxlarna, vilka korsar varandra i rät vinkel. Tuffmurarna härrör från den ursprungliga byggnadsfasen under Domitianus tid, och på dem syns urtag för införande av balkar samt vertikalt räfflade skenor för lyftkorgarnas uppstigning. Under utgrävningarna mellan 1874 och 1875 påträffades många trädelar som hörde till lyftmekanismerna, och till och med ett helt trägolv, som återfanns intakt i den centrala korridoren, fortfarande på sin plats, kanske för att isolera golvet från uppstigande vatten.
Byggnader och serviceanläggningar vid amfiteatern
Byggandet av amfiteatern innebar även att en rad servicebyggnader uppfördes samtidigt, vilka alla härstammar från Domitianus tid (81–96 e.Kr.): de fyra Ludi, det vill säga träningshallarna för gladiatorer och venatores (Ludus Magnus vid början av Via Labicana är välbevarad), kasernen för sjömännen i Miseno-flottan (Castra Misenatium) som skötte manövreringen av velarium, Summum Choragium, det vill säga förrådet för scenografin, och Armamentaria, förrådet för gladiatorernas vapen. Dessutom fanns Saniarium, en första hjälpen-avdelning för skadade som kunde behandlas på plats, och Spoliarium, där man klädde av de dödade gladiatorernas kroppar och återvann rustningarna.